laulanut J. B. Löfman, Vänoxa
så många ömma banden sönderbryter.
Så många tårar ökar böljans flod,
så många mistat vännen sin så god.
Jag reste på den friska bölja.
Min hulda flicka kan mig icke följa,
fast hennes tankar ständigt är mig när,
och hennes bild jag i mitt hjärta bär.
Jag har ej någon som mitt hjärta klagar.
Jag har en vän som aldrig mig bedragar,
som sitter ensam hemma vid sitt bord,
och ömma känslor i dess hjärta bor.
Och roligt är att uppå böljan gunga,
så gladelig med sina bröder sjunga.
Men bättre är att segla till den hamn,
där man sin hulda flicka tar i famn.
Kuuntele
Rysligt är det när stormen ryter
Jimmy Träskelin